Alltså, det är ju inte som att det är första gången i mitt liv jag är med om unghund. Men att det skulle vara såhär… turbulent, det kom jag inte ihåg. X tycker att han är helt förberedd på kaoset eftersom jag tydligen lyckats med att förklara för honom hur hemskt det kan vara, men jag glömde förbereda mig själv samtidigt.
Såhär är det: Vi har tagit hand om en hund som innan oss haft tre hem, om man räknar uppfödaren. Vi fick honom när han var sex månader. Sedan han kom har han bitit oss i armarna och levt rövare i största allmänhet.
Hunden är en odåga.
När vi tog över honom kunde han i princip bara ”tass”, vilket kanske inte är det mest användbara av kommandon.
De första sex veckorna sysselsatte han sig till största del genom att få
knäppryck på någon leksak, och sedan komma och bita oss för att liva
upp saker lite.
Nu har han nästan slutat bitas. Han har börjat med slumpmässig förstörelse
istället.
Den senaste veckan har han gett sig på
1. Julias datorväska värd 1000kr – han bet sönder en bit av botten,
2. Han försökte mörda X telefon, men vi hann hindra honom,
3. X’ in-ear-hörlurar som han glömt på sängen,
4. En halv påse Gott & Blandat, i smyg medan X satt i samma rum,
5. Det översta lagret av smöret, när X lämnade köket för att hämta sin telefon.
Idag har han hittills bara gnagt lite halvhjärtat på min nätsladd till datorn.
Det är tur för honom att han i alla fall är söt på bild.
