Dude, not okay.

Igår på eftermiddagen nån gång gick hela lilla familjen till ICA för att handla. Jag gick in, X väntade utanför med Maxhunden, och när jag kom ut med mina påsar stod X och pratade med nån sorts tant – som det första hon gjorde när hon såg mig bad om ursäkt för att hon la sig i vår hundhållning.

Nå, jag är inte den som är den och om folk vill ge råd, då tar jag gärna emot dem. Om det är välgrundade åsikter, från en människa jag har nån sorts basal respekt för, alltså. Ja, jag är kanske en smula snobbig med vem som får ge mig tips. Så stäm mig.

Hursom, tanten förklarar att hon vet hur det är att ha en omplaceringshund, eftersom hon tog hand om en som var 20 månader gammal och fruktansvärd. Jag blev i hemlighet lite glad, eftersom Max är rätt hemsk emellanåt, och jag gillar folk som kan erkänna att deras husdjur inte är änglar. Men sen. Sen. Hon fortsätter med att tala om för oss att vi måste gå kurs med honom (jag: “ja, vi ska, vi har inte hittat nån än”), att dom kommer säga att vi ska ha metallstryp på honom (”eh ok”),  att kursledarna kommer säga att det enda sättet att få pli på honom är med HÅRD DRESSYR, eftersom hon ser att han är vaksam när han är utomhus, så är HÅRD DRESSYR det enda som kommer funka, det vet hon, för hon har haft sin omplacering i åtta år och NU kan den gå i koppel ordentligt, med hjälp av metallstryp och HÅRD DRESSYR. Jag är inte riktigt en mjukis, och jag kan förstå vad hon menar, men när det låter som att hon får lite stånd av att säga HÅRD DRESSYR, då blir jag misstänksam. Speciellt som att jag inte har lust att vänta i åtta år på att min hund ska kunna gå i koppel. Nåt säger mig att det finns i så fall bättre metoder än hennes. ”Sätt på honom ett stryp av kedja, då blir det ordning på honom”, sa hon. Jag förklarade att jag inte tänker ha metallstryp på min hund när det är minusgrader, det blir för kallt. “Trams, det ligger ju inte mot huden!”

När vi gick därifrån berättade X att hon också påstått att Max inte behöver täcke, eftersom han inte fryser. Om han skakar är det bara för att han försöker få upp värmen. Hade det varit jag hade jag bett henne förklara hur skakningar för att få upp värmen inte är detsamma som att hunden fryser, men det missade jag ju. Äsch.

Så ja, jag fattar att hon bara menade väl, men jag är mäkta trött på folk som tycker att de har rätt att bedöma vår hund efter fem minuter. Folk som tror att deras bedömning kommer vara korrekt efter fem minuter, dessutom. Mamma haren människa på jobbet som sagt att vår hund behöver det och det, utan att ha träffat hunden eller ens sett honom på bild. Fantastiskt. Man kanske ska be dessa typer sia om framtiden också, eftersom de uppenbarligen har nån sorts Förmåga som vi andra saknar?

Idag har Max bara ätit upp en av mina ballerinaskor. Den gick inte ens sönder särskilt mycket, eftersom vi hann hindra honom innan han hamnade i bitfrenesi. Däremot hoppade han upp på bordet och tog EN av mina mackor förut. Och en skiva ost från den andra.

Vi försöker förklara för honom att all mat vi håller i inte är hans, men han verkar ha vissa svårigheter att förstå.

“Men… du äter ju min mat?”