Ich schnappe gern, was ich schnappen kann
februari 10, 2007Även om jag har haft hund sedan jag var sju, skulle jag inte vilja kalla mig nån sorts hundexpert. Men all erfarenhet jag har av hundar (dvs, tre och en halv innan Max) och djur i allmänhet från stallet, tycker jag ändå ger mig hyfsat bra koll. Tillräckligt bra koll för att bedöma Max som möjligtvis pissjobbig, men ändå bara valp. Ouppfostrad och bufflig, men en valp som är… lite dampig, men inte störd eller farlig.
Ändå är det många av mina vänner som är rädda för honom. Och jag kan inte riktigt förstå varför. Är det en förexisterande hundrädsla jag inte förstått att de haft innan, eller är det Max som betett sig så illa att han skrämt dem?
Samtidigt ser jag hur mycket de gör fel runt en hund som gärna utnyttjar besökares svaghet. Jag ber dem att inte hälsa innan han ligger ned och är lugn, men ändå kommer en hand och klappar honom. Jag försöker förklara att även om de är rädda ska de låtsas vara lugna och självsäkra, för djur är inte smartare än att de går på såna charader. Jag ber dem att prata med lugnande röst för att inte trissa upp honom, och likförbannat är det bara falsettröster och joddlande.
Och Max reagerar ju naturligtvis därefter. Och eftersom han är valpig och lite störd är det oftast med att tugga i någon uthängande lem – och jag får försöka bortförklara och be om ursäkt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Förslag mottages tacksamt.
Jag tror det är en kombination av hundovana mänskor som inte hinner tänka efter när de blir nervösa. Och man kan bli ganska nervös av en shifty-eyed Schnappi även om man inte är generellt hundrädd.
(Höga röster är ju biologisk reaktion på ÅÅÅSÖÖÖÖT så det får du väl ta som en komplimang.)
Jaa… jag vet ju det. Men det kan bli hyfsat frustrerande när man ser att det är på väääääg att gå bra och sen kommer det ett njåååååsnutteplutte ändå!
… jag antar att det är samma sak som när du säger åt mig att sluta jaga katterna.
…skulle kunna vara.