EFIT, yo!

Ett foto i timmen, onsdag 14/2 2007.

[08:32] Den där rosa tingesten skriker på mig tills jag vaknar. Den följer kanske inte riktigt min policy på organiserad religion, men ett ALLAAAAAH AAAAAKHBAR är fruktansvärt effektivt som väckningsmetod.

[09:39] På väg till läkartid. Missar tunnelbanan och får vänta i elva jävla minuter. Jippi.

[10:37] Färdig hos läkaren. Våning 6 yo!

[11:33] Kommer hem. Max ligger I soffan. Knäpphund.

[12:42] Fixar med bloggen. Hämndaddar Bacillen till min blogroll.

[13:30] IRC:ar och tittar på storslalom.

[14:33] Storstädning i foderskåpet eftersom vi hittade en fläskänger i det i tisdags. Max erbjuder sig att hjälpa till.

[15:36] Kommer hem efter en vända till posten. Jag misstänker att Tradera är enda anledningen att posten inte går i konkurs.

[16:39] Stickar armvärmare åt Julia och tittar på Gilmore Girls.

[17:34] Stickar fortfarande. Max sover, X datar.

[18:26] Max sover fortfarande.

[19:36] Tittar på Dr Phil. Kvalitetsteve!

[20:23] Max kontrollerar att allt står rätt till på gatan utanför fönstret.

[21:26] Chattar lite på AH.

[22:29] Nattmacka. Jag är dödspigg, visst ser man det på mig?

[23:35] Jag chattar på AH, X datar gud-vet-vad, Max håller oss sällskap.

[00:37] Tänkte titta på CSI innan sömn, men det var CSI Miami, och det går ju inte att titta på. Läser lite i The Other End of the Leash istället. Gonatt!

Bonusbild på nya tatueringen. Godzilla äter världen! Fast utan färg ser det mer ut som en gigantisk badboll. Oh well. Designad av Pastorn på Swahili Bob’s - världens bästa studio, världens bästa tatuerare och en störtskön snubbe.

Ich schnappe gern, was ich schnappen kann

Även om jag har haft hund sedan jag var sju, skulle jag inte vilja kalla mig nån sorts hundexpert. Men all erfarenhet jag har av hundar (dvs, tre och en halv innan Max) och djur i allmänhet från stallet, tycker jag ändå ger mig hyfsat bra koll. Tillräckligt bra koll för att bedöma Max som möjligtvis pissjobbig, men ändå bara valp. Ouppfostrad och bufflig, men en valp som är… lite dampig, men inte störd eller farlig.

 Ändå är det många av mina vänner som är rädda för honom. Och jag kan inte riktigt förstå varför. Är det en förexisterande hundrädsla jag inte förstått att de haft innan, eller är det Max som betett sig så illa att han skrämt dem?

Samtidigt ser jag hur mycket de gör fel runt en hund som gärna utnyttjar besökares svaghet. Jag ber dem att inte hälsa innan han ligger ned och är lugn, men ändå kommer en hand och klappar honom. Jag försöker förklara att även om de är rädda ska de låtsas vara lugna och självsäkra, för djur är inte smartare än att de går på såna charader. Jag ber dem att prata med lugnande röst för att inte trissa upp honom, och likförbannat är det bara falsettröster och joddlande.

 Och Max reagerar ju naturligtvis därefter. Och eftersom han är valpig och lite störd är det oftast med att tugga i någon uthängande lem – och jag får försöka bortförklara och be om ursäkt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.

 Förslag mottages tacksamt.